Ett mönster kan sägas vara summan av ett antal fenomen som uppstår tillsammans. För att det ska vara möjligt att tala om mönster måste dessa fenomen uppstå tillsammans oftare än vad de skulle göra som en följd av slumpen. Om någon slår med fem tärningar tusen gånger så ska det inte uppstå något mönster. Vi kan inte förvänta oss att talserien ska upprepas om någon annan gör samma experiment. Däremot är det ett mönster att det i Sverige säljs fler glasstrutar soliga veckor än regniga veckor. Det finns nämligen ett samband mellan å ena sidan sol och värme och å den andra suget efter glass. Därför kan vi förvänta oss att samma mönster upprepas sommar efter sommar.
I dagens psykiatriska diagnostisk beskrivs mönster i form av sjukdomar. Om sömnproblem, aptitlöshet, nedstämdhet och ett par andra symtom uppstår samtidigt, vilket det gör hos en del, så kan diagnosen depression ställas.
Den här typen av sjukförklaringar tar RMHM avstånd ifrån eftersom de lätt leder till en förståelse som likställer psykiskt lidande med kroppsliga sjukdomar. Istället menar man att det går att beskriva andra former av mönster, främst genom att ställa sig frågor såsom: Vad är det människor brukar uppleva som hotfullt? Vad finns det för olika sätt att reagera på att känna sig hotad?
Medan psykiatrin söker mönster av symtom – som man tänker sig kan ha uppstått ur intet eller ur okända biologiska mekanismer – söker RMHM mönster i två andra aspekter av människors liv. För det första söker man mönster i de livssituationer som riskerar att leda till lidande. För det andra söker RMHM mönster i de hotresponser människor utvecklar när de är pressade. RMHM:s begrepp ”hotrespons” är alltså ungefär samma sak som psykiatrins ”symtom”. Men ändå inte. Det är två beskrivningar av samma fenomen med två olika idéer om dess ursprung och orsaker.
I RMHM beskrivs olika typer av mönster. Man talar om Grundmönster, Centrala mönster och Submönster. Dessa kan ses som en hierarki. Det finns bara ett grundmönster men de centrala mönstren kan ses som dess underkategorier. Submönstren är i sin tur underkategorier under de centrala mönstren och är således de mest finmaskiga mönstren.
Om RMHM liknas vid ett träd så är grundmönstret stammen. De centrala mönstren är då sju kraftiga grenar som stammen övergår i medan submönstren är de tunna kvistar som växer ur de sju centrala grenarna.
Alla mönster är preliminära och relativt lösa i sina konturer. De kan överlappa varandra och varje person kan uppvisa flera mönster samtidigt. Så är det generellt i RMHM. Upphovspersonerna betonar att det inom det här området inte finns några knivskarpa gränser och de betonar att varje fenomen kan ha olika betydelser både från person till person och från ett kulturellt sammanhang till ett annat kulturellt sammanhang.
Källor/ vidare läsning:
Ramverket för Makt, Hot och Mening – Översikt (2024), Del 3.
The Power Threat Meaning Framework (2018), Kapitel 4 och 6.