En viktig fråga inom vetenskap – inte minst inom medicin – är den om ”orsakssamband”, eller om ”kausalitet”. Det handlar alltså om orsak och verkan. Det finns till exempel ett kausalt orsakssamband mellan å ena sidan en lunginflammation (orsak) och å den andra en potentiell död (verkan). Det finns även ett kausalt orsakssamband mellan antibiotika (orsak) och att de bakterier som orsakat lunginflammationen dör samt att patienten överlever (verkan).
En klassisk filosofisk bild av det här är biljard. En stöt slår på en kula, som träffar en annan kula, som träffar en vall som träffar ytterligare en kula som i sin tur sätts i rörelse.
Det här sättet att tänka om orsakssamband kan vara givande i vissa situationer – till exempel när naturlagar beskrivs. Ett äpple lossnar från en kvist och gravitationen för det nedåt. Äpplet landar i en hink med vatten och det skapas svallvågor. Det som först är en verkan blir en orsak i nästa sekvens och så sätts en kedjereaktion i gång.
Vissa kan se hela världen som ett sammelsurium av den här typen av ”linjära kausalitet”. Miljarders miljarder biljardkulor slår oupphörligen i varandra i oändligt komplexa processer, både på molekylnivå och bland fysiska kroppar.
Men det är inte självklart att den här typen av kausalitet bäst beskriver alla processer i världen. Fungerar den till exempel när vi analyserar mänskligt beteende? Och när vi analyserar relationen mellan kropp och psyke? Är det miljarders miljarder sekvenser av linjär kausalitet som skapar oss?
I RMHM gestaltas ett sätt att tänka som snarare bygger på cirkulär kausalitet. Om en blyg person hamnar utanför i en arbetsgrupp kanske individens tendens att dra sig undan förstärker en grupprocess som ökar avståndet mellan den blyge och gruppen. Det finns inte en tydlig biljardstöt som satt i gång processen. Den blyges blyghet och gruppens avståndstagande förstärker varandra. Det är oklart var skeendet började.
Ett annat exempel. Ett barn hittar en roll i sin familj – nämligen den som sätter sig upp mot föräldrarnas auktoritet. Dels har det med medfödda aspekter att göra dels har det med familjens dynamik att göra. Med tiden uppstår en konfliktfylld relation mellan barnet och föräldrarna. Inte heller här finns en tydlig biljardstöt som orsakar ett linjärt förlopp utan snarare en cirkulär process i vilken olika faktorer förstärker varandra. Föräldrarnas frustrerade omhändertagande förstärker barnets provokationer som i sin tur ytterligare förvärrar föräldrarnas frustration.
En viktig faktor att stanna till vid här är följande. Inom medicinsk psykiatri förutsätts det att man kan hitta en biologisk orsak till detta barns konfliktfyllda relationsmönster. Alltså en linjär kausalitet som utgår ifrån nervsystemet och som via en oräknelig mängd biljardkulekrockar leder till ett provokativt beteende.
En mer korrekt beskrivning av detta förlopp är dock att hjärnan påverkas av kvaliteten i barnets relationer. Alltså inte en linjär kausalitet i vilken miljön ensidigt påverkar hjärnan utan att hjärnans processer och relationernas kvaliteter påverkar varandra ömsesidigt och oupphörligen.
Utifrån detta perspektiv – cirkulär kausalitet – kan vi alltså se att psykiskt lidande och destruktiva beteenden inte utgår ifrån ensidigt biologiska processer och sjukdomstillstånd.