Grundmönstret är RMHM:s stam. Det är djupt rotad i ramverkets människosyn och från det grenar andra mönster ut sig. Det här grundmönstret kan sägas vara ett strukturerat och vetenskapligt sätt att beskriva det som står under ”En grundläggande mekanism” – precis som att vi svettas när vi rör på oss kan vi bli ledsna när någon blir sjuk och arga när någon trakasserar oss.
Alla förstår att vi människor reagerar känslomässigt på faktorer i vår omgivning. Ur den här intuitiva kunskapen uppstår dock frågor som kan behöva vetenskapligt underlag. För det första kan man fråga sig i vilken utsträckning omgivningen påverkar människor på lång sikt och i vilken utsträckning det bara är tillfälliga och övergående känslotillstånd. För det andra kan man fråga sig om det går att systematisera den här kunskapen på ett sätt som gör den användbar i förståelsen av psykiskt lidande.
Det finns gott om forskning att luta sig mot för att ge svar på dessa frågor.
För det första visar vetenskap tydligt att det finns levnadsfaktorer som ökar risken för att människor ska mötas av psykiska och sociala motgångar. Det kan bestå i att vara född i en utsatt grupp (ekonomiskt eller kulturellt) eller att ha tidiga trauman (såsom separationer från föräldrar) eller att ha varit mobbad. För det andra visar forskning att en motgång eller svårighet gör det troligare att mötas av en till motgång och svårighet senare i livet, och sedan en till och en till.
Det uppstår på så vis en kumulativ problematik som hela tiden ökar risken för ytterligare svårigheter och motgångar.
För det tredje uppstår synergieffekter mellan de olika motgångarna. Om ett barn till exempel har ett tidigt trauma, får svårt i skolan och dessutom inte har några vänner. Då kommer dessa tre faktorer att ömsesidigt öka den negativa effekten av var och en av de tre faktorerna. Hotresponser kommer att öka problemen ytterligare. Det blir ju tydligt om man jämför med ett barn som inte har tidiga trauman, och som har kompisar men som har svårt i skolan. Denne kommer troligen få en del bekymmer men hen kan förhoppningsvis bygga upp en känsla av att vara omtyckt och trygg och bygga en tilltro till att saker kommer att ordna sig, trots att det är svårt i skolan.
Förenklat finns en doseffekt – ju fler motgångar desto fler hotresponser – och en klumpeffekt – att vissa grupper lätt drabbas av flera typer av utsatthet som en konsekvens av den miljö den gruppen lever i – samt en synergieffekt. Många problem som människor lever med har nämligen en tendens att leda till ytterligare problem, såsom att missbruk, ökar risken för våld och ekonomisk utsatthet.
I RMHM finns listor både på vad som förvärrar risker för individen och på förmildrande omständigheter. Författarna är noggranna med att påpeka att alla dessa faktorer ”går” via kroppen. Varje människa har olika förutsättningar som både har med medfödda anlag och tidiga erfarenheter att göra. De betonar även att ideologiska och kulturella sammanhang påverkar förloppet, liksom att en central aspekt är hur den drabbade förstår sig själv och sin relation till omvärlden.
Dessutom betonas att det finns vetenskapligt stöd för att de svårigheter och motgångar som människor drabbas av kan transporteras mellan generationer. Det kan leda till nedåtgående spiraler. Det är lätt att se framför sig. Om två föräldrar – som själva lever med stora motgångar och många hotresponser – får barn som också drabbas av motgångar och tvingas in i hotresponser, då är det lätt att se att framtidsutsikterna för dessa barn kan vara dåliga om de inte får hjälp och stöd. Barnens hotresponser kommer troligen inte att mötas av lugnande ord och en stabil vardag utan av föräldrarnas egna hotresponser.
Vi tänker oss ett barn vars föräldrar missbrukar alkohol. Det är mycket skrik och bråk hemma, otryggt och det finns uppenbara brister i omvårdnad och struktur. Vi tänker oss vidare att detta barn reagerar med ilska och med att protestera mot regler och krav i skolan. Då kan skolproblemen leda till fler konflikter hemma och till än mer uppgivenhet och protester i skolan. Föräldrarnas förmågor är inte tillräckliga för att hjälpa sitt barn. De drunknar i sina egna hotresponser, som bara triggar barnet än mer. Barn tar också till sig föräldrarnas världsbild, såsom att polis och socialtjänst inte vill en väl. Den här negativa spiralen är svår att vända utan en insats utifrån.
Det här grundmönstret – alltså att människor far illa i vissa kontexter och att de då utvecklar hotresponser – är alltså själva basen i RMHM. Nästa steg är att beskriva de sju centrala mönster som kan uppstå ur denna grund. För även om det inte går att beskriva en glasklar kausalitet, att en erfarenhet alltid leder till en viss svårighet, så finns vissa regelbundenheter att ringa in, som hjälper oss att förstå mer.
Källor/ vidare läsning:
Ramverket för Makt, Hot och Mening – Översikt (2024), Del 4.
The Power Threat Meaning Framework (2018), Kapitel 4 och 6.