Vad ska man då använda RMHM till? En elak eller en förenklad läsning kan leda till slutsatsen att texten skapar en offermentalitet. Att det här sättet att tänka passiviserar människor genom att påstå att det inte är deras fel att de mår som de mår och att det inte finns något att göra åt det. Att det alltid är samhällets eller omgivningens ”fel”.
En annan läsning kan vara att RMHM blir för politiskt och till och med utopiskt. Att vägen mot lycka är att alla orättvisor, klyftor och samhällsproblem utrotas och att vi alla lever lyckliga tillsammans.
Om dessa läsningar hade varit korrekta så hade RMHM inte varit tillämpbart i förändringsarbete. Sådana kritiska läsningar kan ha vissa poänger men är missvisande.
Syftet med RMHM är i slutändan att skapa förutsättningar för individer att förändras. RMHM kan användas som stöd för att omformulera personers berättelser om sig själva till något annat än att vara ett passivt offer.
Att formulera sin destruktivitet som ”responser” på svåra livsomständigheter behöver inte vara passiviserande. Även den som haft stora motgångar i livet kan bli ett aktivt subjekt i sitt eget liv. Även för personer som kan vara fast i mycket svåra omständigheter kan en ny förståelse stärka deras agens så att de upplever ett större handlingsutrymme – nya tankar kan leda till nya handlingsalternativ som kan leda till förändring och ytterligare nya tankar och handlingsalternativ.
Ur ett RMHM-perspektiv är det snarare medicinsk diagnostik och övermedicinering som gör människor till hjälplösa offer. Psykiatrin riskerar att förmedla budskap såsom: ”Du kan inte göra något åt problemet eftersom det ligger i dina gener.” Det är en formulering som flyttar förståelsen av svårigheterna till en medicinsk dimension i vilken endast läkare – med läkemedel – kan skapa förändringen. Vägen till att må bättre är experternas domän, inte de drabbades. ”Patientens” ansvar blir att låta sig ledas av läkarens ordinationer.
I RMHM argumenteras för att det är mer konstruktivt att flytta in agensen i människan som subjekt, att var och en av oss kan påverka vårt eget liv om vi ges rätt förutsättningar.
Den hjälp som RMHM kommer med är inte en terapimetod eller en hjälp i manualform. Snarare är det ett förhållningssätt. Upphovspersonerna vill att det här synsättet ska prägla samhället i stort – att det ska vägleda beslut inom vård, skola, omsorg och inte minst i fängelser och institutionsvård. Det handlar om att i alla dessa sammanhang tänka utifrån individen i sitt sammanhang när man ska förstå och bemöta psykiskt lidande och problematiska beteenden.
Om vår tro att människor kan förändras ska bli realistisk behöver de nämligen mötas i lidandets rot. Man kan inte bara fokusera på beteenden och medicinskt avgränsade symtom, samt på hypoteser om att kroppsliga avvikelser och sjukdomstillstånd ligger bakom besvären.
Vi kan sammanfatta den praktiska användningen av RMHM i två steg. Det första är själva förståelsen och det andra är förändringsarbete och eventuella insatser.