Går det att tänka sig ett samhälle som endast organiseras med vetenskapliga fakta som grund? Det är en fråga som nästan kräver att man stannar till och föreställer sig vad det skulle innebära.
Den som skapar sig en bild av detta samhälle ser ganska snart att det behövs något som binder samman olika fakta. Det behövs en övergripande förståelse för hur dessa ska fogas samman till något som kan bli användbart för helheten och individerna som lever i samhället.
På samma sätt kan det inte vara möjligt att skapa en organisation kring vården av psykiskt lidande som bara bygger på vetenskapliga fakta. Även här behöver vetenskapliga fakta placeras in i en övergripande människosyn. Just det är en filosofisk – snarare än en vetenskaplig – fråga.
Vi kan ta ett exempel för att visa hur fel det kan bli om vi rationaliserar bort filosofin. När forskare och läkemedelsindustrin upptäckte att det är möjligt att förändra människors självupplevelse genom att höja deras serotoninnivå började man lansera de antidepressiva läkemedel som kallas SSRI. Frågan om hur effektiva dessa läkemedel verkligen är kan vi lämna just nu. Vad vi ska fokusera på är att det vetenskapliga faktumet – ”med en ökad serotoninnivå upplever sig vissa personer med nedstämdhet mindre nedstämda” – kopplades till en naiv biomedicinsk människosyn.
Det ledde till att läkemedelsbolag, läkare, forskare och media alla bidrog till att sprida en myt om att depression beror på serotoninbrist. Man kopplade alltså ett vetenskapligt faktum till en människosyn i vilken människors självupplevelse ensidigt har sitt ursprung i neurokemi. Det byggde inte på vetenskap. Det var en fråga om filosofi, ideologi, människosyn eller kanske till och med cynisk ekonomisk vinning.
Senare forskning har visat att det över huvud taget inte finns någon forskning som visar att det tillstånd som vi kallar ”depression” orsakas av serotoninbrist. En slutsats vi kan dra av detta är att man hade behövt ha ett mer medvetet sätt att hantera den vetenskapliga forskningen om serotoninnivåer och självupplevelse. Man kan säga att forskningen togs emot med en filosofisk naivitet, eller utan filosofiskt intresse, vilket gjorde att man svalde en biomedicinsk människosyn som läkemedelsindustrin hade ekonomiska intressen av att sprida.
Enligt Nationalencyklopedin är filosofi ”den vetenskap som studerar de grundläggande villkoren för tillvaron, vetandet och moralen”. Lätt tillspetsat kan sägas att den filosofi som dominerar västerländsk psykiatri är att medicinsk och biologisk forskning övertrumfar all annan forskning. I den meningen har en verklig öppen och reflekterande filosofi om kunskapens och moralens villkor ingen plats där.
Inom en del medicinska specialiteter är det lätt att tänka sig att filosofi kan ha en obefintlig roll – att läka benbrott till exempel, eller att akut rädda liv och att bota ett barns lunginflammation. Men i många medicinska specialiteter måste filosofi ha en roll. För även tydligt diagnostiserbara tillstånd såsom diabetes, cancer eller MS leder till oundvikliga frågor om vad livet är, hur individen vill leva och vad individen vill prioritera. Frågor om hur mycket lidande som bör accepteras blir ofrånkomliga, liksom frågor om i vilken utsträckning bieffekter av en behandling leder till försämrad livskvalitet. Vad är ett värdigt liv?
Det är inte kontroversiellt att påstå att dessa frågor handlar mer om filosofi än om medicinsk vetenskap.
Inom psykiatrin är det uppenbart att de tillstånd som människor söker vård för har att göra med ”de grundläggande villkoren för tillvaron, vetandet och moralen”. Det lidande och de problematiska beteenden som psykiatrin definierar som sjukdom, syndrom, avvikelser och störningar går inte att skilja från personens upplevelser av sig själv och världen, de går inte att skilja från hens val, moral och kunskap.
Just det här draget av subjektivitet, psykologi och filosofi i dessa tillstånd hotar den medicinska psykiatrin i grunden. Frågan om huruvida man kan göra en strikt medicinsk disciplin av ett så subjektivt område kommer aldrig att kunna besvaras med ett enkelt ”Ja!”. Inte ens i en tänkt framtid då varenda gen och varenda neuron är kartlagd.
Där den medicinska vetenskapen befinner sig nu finns inga belägg för att de sjukdomsbegrepp psykiatrin använder orsakas av kroppsliga processer. Troligen är det på grund av just det som det har blivit så kontroversiellt att föra in filosofi, subjektivitet och psykologi in i den medicinska psykiatrin. Det är känsligt eftersom de saknar något som andra medicinska specialiteter – såsom diabetesforskning, onkologi och neurologi – har, nämligen biologiska markörer som visar att det finns en koppling mellan diagnos och kroppsliga processer.
Därför behöver frågan lyftas: Vad är ”psykisk sjukdom”? I avsaknad av biomarkörer blir det en filosofisk fråga.
Om du klickar vidare kan du läsa mer om den människosyn och vetenskapssyn som präglar RMHMsamt om språkets betydelse för hur vi uppfattar världen.
Källor/ vidare läsning:
Ramverket för Makt, Hot och Mening – Översikt (2024), Del 1 och 2.
The Power Threat Meaning Framework (2018), Kapitel 1 och 2.