I kunskapsområden som studerar fenomenet makt har den franske tänkaren Michel Foucault (1926-1984) en särställning. Därför behöver hans tankar ha en plats i en mindmap om RMHM. Hans texter kan både ses som filosofi och som vetenskap.
Genom sina analyser av hur det moderna samhället växte fram har Foucault influerat flera generationer av humanister och samhällsvetare. En kuriositet är att han tillbringade några år i Uppsala under 1950-talet och hade ambitionen att där lägga fram sin doktorsavhandling i idéhistoria. Han avråddes dock av en professor på institutionen, som menade att avhandlingen inte höll tillräckligt god kvalitet. Lite snöpligt som svensk, eftersom den texten senare blev världskänd under namnet Vansinnets historia under den klassiska epoken (1961).
Trots den tröga starten i Sverige så gjorde Foucault akademisk karriär. 1960 utnämndes han till professor i filosofi i Clermont-Ferrand, 1965 professor i Tunis, 1968 professor i Vincennes. Och 1970 – 44 år gammal – utnämndes han till professor i idéhistoria vid Collège de France i Paris.
Foucault räknas som en av 1900-talets mest inflytelserika tänkare. Med sin analys av samhälleliga institutioner och maktutövning anses han ha påverkat både humaniora och samhällsvetenskaper i grunden. Han har både myntat och populariserat begrepp som används flitigt idag, såsom biopolitik, statsrasism, normaliseringsprocess och konstruktivism. Han har också bidragit till spridningen av en förändrad, eller kanske mer modern, syn på fenomen som sexualitet, vansinne, makt och kunskap.
Foucault skrev om diskurser – alltså om hur vårt tänkande formas av de samtal och idéer som dominerar i vår omgivning. På så vis är det lika sant att säga att diskurser formas av människor och samhällen som det är att säga att diskurser formar människor och samhällen.
De diskurser vi lever i ger oss enligt Foucault ett tydligt budskap om vilka vi skall ”vara” för att vara goda samhällsmedborgare. De definierar vad som anses bra och dåligt, fult eller avvikande. Vad gör att man duger? Vad gör att man betraktas som sjuk eller kriminell? Hur skall en normal sexualitet se ut?
Eftersom få personer vill bli definierade som avvikande så reglerar människor sig själva för att hålla sig inom ramen och duga. På ett sätt är det ingen som vet vem som styr, men vi vet att det finns ett system av skrivna och oskrivna regler och normer som vi bör förhålla oss till. Vad behöver vi göra för att duga inför den andre?
I Foucaults tänkande finns en kraftfull metafor för hur våra beteenden styrs av en osynlig blick – Panoptikon. Det är en form av fängelsebyggnad som utvecklades under 1700-talets slut.
Panoptikon är konstruerad som en rund byggnad med ett vakttorn i mitten. Varje cell är en avbruten triangel – som tårtbitar – riktade mot ”tårtans” mitt där vakttornet står. Cellerna avslutas med galler som gör att det från vakternas plats är full insyn i dem. Tårtbitsformen gör även att man från övervakningstornet ser alla celler i sina helheter från dess plats i mitten. Varje del av cellen kan alltså bli övervakad. Det finns ingen möjlighet för fångarna att göra något i hemlighet.
En central del av den arkitektoniska idén är även att det från cellerna inte går att se om det finns en person i övervakningsrummet. Konsekvensen blir att fångarna i cellerna känner sig övervakade även när de inte är det, och på så vis kan fängelsepersonalen ”styra” fångarnas beteenden även när de inte har någon som vaktar. De intagna kommer att övervaka sig själva.
Foucault menar att det kan ha en stor effekt på medborgarna i ett land att ha ett litet antal individer i fängelse, till exempel, eller på ett ”mentalsjukhus”. Alla medborgare ser hur den blir behandlad som avviker från normen. Och den osynliga blicken gör att vi medvetet och omedvetet reglerar våra beteenden utifrån det som förväntas av oss.
Foucault menar att makt finns överallt och att den alltid utövas. Och genom hans teorier ställs frågan – i vilken utsträckning utövas makt i moderna samhällen (till exempel psykiatrisk vård och fängelser) för att rehabilitera individer och i vilken utsträckning utövas makten för att samhället ska vara lätt att hantera, och möjligt att kontrollera och hålla ordnat? I vilken utsträckning finns fängelser för att styra oss alla?
Foucault menade att makt har två sidor – en bestraffande och en belönande. Juridisk makt kan både användas för att skydda någons rättigheter och till att sätta någon i fängelse. Man kan slå någon (fysisk makt) men man kan också skydda någon från våld med fysisk makt, man kan ge någon högre eller lägre lön (ekonomisk makt). Positiv makt syns inte lika mycket men har stor betydelse och avvänds mycket i våra moderna samhällen. Det är ett effektivt sätt att påverka människor åt ett hålla man vill få dem.
Även kunskap är en viktig aspekt av Foucaults teorier om makt. Den som äger kunskap har också större möjlighet att utöva makt. Men det handlar även om vem som kan definiera kunskap. Det kan ses som den allra starkaste maktpositionen – att ha möjlighet att styra vilken kunskap som är viktig att lyfta fram och vilken kunskap som inte bör få utrymme.
Den som har stort inflytande över hur diskursen formas har även möjlighet att utöva makt. Den mest genomgripande makten är definitionsmakten. Myndigheter, politiker, forskare och journalister, till exempel, har möjlighet att definiera vad som är viktiga frågor. Vad bör vi tala om? Vad bör vi förtiga? Vilken kunskap är rätt och riktig?
Behövs till exempel randomiserade experiment för att formulera vederhäftig kunskap? Och är depression en sjukdom? Kan en person beskriva uppenbarelser och ändå bedömas vara frisk?
Källor/ vidare läsning:
Vansinnets historia under den klassiska epoken (1961/1972), av M. Foucault.
Power Knowledge: selected interviews & other Writings (1972/1977), av M. Foucault.
Psychiatric power – lectures at the college de France 1973-1974, av M. Foucault.
Diskursernas kamp (1970), av M. Foucault.