Ingen människa är en ö. Det är omöjligt att tänka sig en helt isolerad människa, som inte på något sätt formats av en omgivning. Detta trots att den på ett plan är en avgränsad individ vars kropp och nervsystem är skild från omvärlden med sin hud som gräns.
Därför är det svårt att tänka sig en exakt formulering av var en människa – som psykologisk, intellektuell och social varelse – tar slut. Var går gränsen mellan mig och dig? Var går gränsen mellan ett barn och dess föräldrar? Om ett barn utvecklar det mönster som inom psykiatrin benämns som ”trotssyndrom” – är det ett fenomen som går att placera enkom hos barnet? Och ett barns ”ångestsyndrom” – är det något som uppstår inom en individ utan koppling till de sammanhang barnet växer upp i? Och var går gränsen mellan en människa och den värld och de världsbilder som fanns innan denna människa föddes?
RMHM förmedlar en människosyn i vilken individen – som är avgränsad genom sin hud – formas av sin omgivning. Det är dock inget förnekande av att vi föds som kroppar och att medfödda och kroppsliga aspekter har en betydelse för var och en av oss. Snarare är det ju så att alla våra livserfarenheter tas emot av våra kroppar och processas genom dem för att det ska uppstå tankar, känslor och handlingar.
Däremot förmedlar RMHM en kritik av synen att vi i grunden är materiella kroppar och att det sociala, psykiska och intellektuella är en bieffekt av biologin, eller en sorts fernissa, som om kroppen vore ett hus vars planlösning redan är färdig och att sociala och psykiska faktorer mest ska betraktas som tapeter och inredning av det befintliga.
Snarare uppstår varje människa i ett samspel mellan biologi och livsförhållanden som är så komplext att det inte går att reda ut i detalj. Med andra ord är det inte så att vi ensidigt påverkas av kroppssignaler i hur vi mår och upplever världen. Det är i lika hög grad så att ”hur vi mår och upplever världen” påverkar kroppens processer.
En av systemteorins pionjärer, Gregory Bateson formulerade en egen definition av engelskans begrepp mind. I den står mind för en oskiljbar enhet i vilken sinnesintryck, upplevelse, handlingen och kroppen är ett. Han har exemplifierat med en man som hugger ett träd med en yxa. Snittet i trädets yta växer fram i ett samspel med trädhuggarens synintryck, kroppsupplevelse, rörelser och tankar. Det är en helhet som knappast går att förstå som en process inuti hjärnan. På samma sätt är det när vi är involverade i samtal med en kollega, när vi kör bil och när vi kysser någon. Vår upplevelse är inte något som kan isoleras till aktiveringsmönster i hjärnan. Det är en helhet av sinnesintryck, omvärld, kroppsrörelser och tankar.
Det är svårt att ens föreställa sig ett psyke som uppstår ur en hjärna men utan en omvärld.
Centralt i RMHM:s människosyn är fenomen som makt, narrativ och mening. Överallt i människors (och andra djurs) världar finns maktförhållanden. De kan bygga på styrka, färgprakt, ekonomi, kunskap, samhällsposition och många andra saker. Makt är varken ont eller gott i sig – vi kan både gynnas och missgynnas av makten – men var och en av oss kan råka illa ut i maktrelationer.
Den makt som genomsyrar människors världar går inte att skilja från de berättelser, narrativ, vi bär om oss själva och världen. Dessa formar vår självbild, vår förståelse av omvärlden och definierar även vår uppfattning om vad som är möjligt. Inte heller dessa narrativ är onda eller goda i sig. De är nödvändiga för att vi människor ska förstå oss själva och hitta gemensamma strategier för hur vi ska leva våra liv tillsammans.
De kollektiva narrativen och de personliga narrativen går sömlöst in i varandra och de både skapaross och skapas av oss.
Slutligen är det människans meningsskapande som sätter prägel på hur vi upplever oss själva i världen. För den ena kan det vara spännande och inspirerade att vi behöver arbeta för att överleva. För den andra kan det vara så betungande att det bara skapar rädslor, oro och uppgivenhet.
Överfört på psykiskt lidande kan den ene se sin sorg och smärta som ett tecken på att något i hens liv behöver bearbetas eller förändras medan den andre ser sorgen och smärtan som ett sjukdomstillstånd som behöver medicineras. I den människosyn som förmedlas i RMHM är det viktigt att skapa möjligheter för individer att formulera sin mening och sina narrativ på ett sätt som ger individen makt att påverka sitt liv och skapa så mycket handlingsutrymme som möjligt.
Källor/ vidare läsning:
Ramverket för Makt, Hot och Mening – Översikt (2024), hela texten.
The Power Threat Meaning Framework (2018), Kapitel 1 och 2.