Världen är komplicerad. När den ska förstås systematiskt – genom vetenskap eller på annat sätt – är det därför inte möjligt att bara använda en metod för att förstå alla världens fenomen. Det här är egentligen självklart. Man använder inte ekonomiska modeller för att förstå cancerceller och man använder inte onkologi för att förstå inflationens mekanismer.
Vetenskapsteori är en riktning inom filosofi som hjälper oss att reflektera över vilka metoder som är bäst för att uppnå en så vederhäftig kunskap som möjligt. Dessutom ställs här frågor såsom om det går att hitta ”sann kunskap” eller om alla ”sanningar” är preliminära?
En aspekt av ämnet vetenskapsteori är att diskutera vilka metoder som är lämpliga inom olika kunskapsområden. När det gäller studier av mänskliga beteenden, våra upplevelsevärldar eller psykiskt lidande, har det aldrig uppnåtts konsensus om vilka metoder som är mest relevanta. Vad är till exempel mest ”sant” – en enkät som visar att människor upplever sig ha en fri vilja eller en hjärnavbildning som visar beslutsprocesser på neuron-nivå?
Många menar att det bästa sättet att förstå psykiskt lidande är att omformulera det till medicinsk diagnostik. Då får man kategorier som går att studera och på sikt har man tänkt att det ska leda till så effektiva behandlingar som möjligt. Vid en första anblick kan ju detta låta bra. Men det har visat sig att den typen av kategorier har stora brister. Dels kan personer – som uppvisar samma symtom och hamnar i samma diagnostiska kategori – ha stora inbördes olikheter, dels har man inte hittat något tydligt orsaksförhållande mellan å ena sidan specifika kroppsliga tillstånd och å den andra specifika diagnoser. Anorexia, till exempel, definieras av tydliga symtom, men det finns många olika vägar till att få anorexia, eller många orsaker om man så vill.
Därför kan det vara relevant att fråga sig om ”symtom” är rätt nivå av förståelse för att skapa relevanta kategorier. Eller blir det lite som att försöka komma till rätta med en ekonomisk inflation med hjälp av teorier om cancerceller?
I RMHM argumenteras för att psykiskt lidande bäst förstås utifrån en bred vetenskapssyn. I denna mindmap går det att klicka vidare till rubriken ”Vetenskap” och vidare till ”ACE”, ”Neurologi”, ”Utvecklingspsykologi”, ”Trauma” samt ”Humanvetenskaper och samhällsvetenskaper” för att få en bild av metaramverkets vetenskapliga bredd.
Författarna till RMHM argumenterar alltså för att psykiatrisk diagnostik i sin ensidiga syn på lidande riktar blicken mot fel nivå. Istället för att kategorisera symtom hävdar författarna att lidande behöver förstås utifrån vad som orsakar symtomen. Då behövs andra vetenskapliga metoder och teorier än de medicinska och biologiska.
För att förstå människors psykiska lidande behöver man till exempel delvis använda sig av metoder som används inom samhälls- och humanvetenskaper. Man behöver förstå de samhällen och de upplevelsevärldar som människor lever i. Men man behöver även lägga vikt vid forskning om trauma och utvecklingspsykologi, som även de leder till andra slutsatser än de som dras utifrån medicinska kategorier. Man visar att det finns ett överväldigande stöd för att människors psykiska lidande kan orsakas av faktorer såsom ekonomisk utsatthet, social utslagning eller vanvård under barndomen.
Ett vetenskapsteoretiskt synsätt som genomsyrar RMHM är systemteori. Det är så centralt att det har ett eget avsnitt i denna mindmap. Kortfattat kan sägas att det innebär följande. Även om neurologi, familjerelationer och samhällsekonomi är tre separata kunskapsområden – som bör studeras med var sina metoder – så hänger dessa separata system också ihop och de påverkar varandra. Samhällsekonomi påverkar familjedynamik, som påverkar nervsystemets arbete. Världen hänger ihop i oräkneliga system som både kan ses som separata från varandra men som också är inlemmade i varandra och påverkar varandra. Som ett stort ekosystem.
Ur en vetenskapsteoretisk synvinkel kan då krisen inom psykiatrin förstås som att man försökt lösa problem på fel systemteoretisk nivå – istället för att fokusera på sociala system har man fokuserat på biologiska system.
RMHM visar att den ensidiga och förenklade vetenskapssyn som dominerar den medicinska psykiatrin har fått ett alltför stort inflytande över samhället och över människors sätt att tänka. I vår tid är det många som menar att socialt utsatta familjer behöver mötas med parallella medicinska insatser av individerna. Det förhållningssättet kan till exempel leda till att de fyra medlemmarna i en familj sammanlagt erbjuds tio läkemedel och tre manualbaserade terapimetoder. Istället skulle det kanske vara möjligt att bygga en förståelse av familjens problem på att de enskilda problemen har en gemensam grund som kan hanteras med familjeterapi eller sociala stödinsatser.
Är de multipla och parallella medicinska insatser som familjen erbjuds effektiva? Är de alltid är att föredra framför icke manualbaserade terapier? Dessa frågor kan inte bara vara ämnade för forskare inom medicin. Även kunskaper från kliniska praktiker och vetenskapsteoretiker behöver tas i beaktande.
Källor/ vidare läsning:
Ramverket för Makt, Hot och Mening – Översikt (2024), Del 1 och 2.
The Power Threat Meaning Framework (2018), Kapitel 1, 2, 4 och 5.