Det finns en del exempel där man arbetar i samtal med enskilda individer eller familjer utifrån RMHM. Då hjälper man människor att förstå att de inte är sjuka utan att de hanterat upplevda hot efter bästa förmåga. Det som vi idag kallar tecken på sjukdomar, klientens hotresponser, blir intressanta att förstå. De är inte bara något oönskat som måste dämpas och medicineras bort. Eftersom de vittnar om att klienten har försökt att hantera något som varit svårt kan de snarare ses som en tillgång, en vägledning. Vad var det som var hotfullt? Finns det fler eller andra sätt idag att skydda sig mot hotet, om det ens behövs längre?
Egentligen är det här sättet att tänka inte nytt för RMHM. I den psykodynamiska terapin är det till exempel en helt central tanke att vi människor bygger upp försvarsstrukturer – eller vad vi nu vill kalla det – för att skydda oss från överväldigande ångest. Dessa strukturer fyllde uppenbarligen en funktion då de byggdes upp men är inte nödvändigtvis konstruktiva i ett senare skede i livet. I den psykodynamiska teorin finns även teorier om trauma och barns utveckling som ligger nära RMHM.
Existentiell psykoterapi ligger också nära RMHM:s människosyn. I denna arbetar terapeut och klient med meningsskapande och med frågan hur var och en av oss ska kunna ta makten över vårt eget liv. Även om livet innebär stora begränsningar måste det vara möjligt att skapa ett meningsfullt liv.
Även systemisk familjeterapi ligger nära det budskap som förmedlas i RMHM. Varje individ i en familj är del av ett sammanhang. Om en person i en familj agerar hotfullt – till exempel – så kommer det påverka alla i familjen, oavsett om det är en vuxen eller ett barn som står för hoten. Både individerna och sammanhanget behöver förstås om en förändring ska vara möjlig.
Ytterligare en metod som bör nämnas här är narrativ terapi. I sitt intresse för just narrativ, att vi människor byggs upp av berättelser, samt för makt och meningsskapande ligger den nära RMHM. Människor är ibland fastlåsta av destruktiva berättelser om sig själva. Genom att arbeta med dessa blir det möjligt att tillsammans skapa nya berättelser som innehåller mer hopp, mod och agens. Det i sin tur kan hjälpa människor att hitta nya sätt att agera.
Egentligen är kanske de flesta psykoterapiformer mer eller mindre förenliga med RMHM, med undantag av terapiformer som slagit sig samman med den medicinska psykiatrin och helt riktar in sig på att mildra symtom och accepterar en sjudomsbaserad grundsyn.
De flesta terapiformer innehåller en förståelse av det sammanhang som personen lever i och de lägger vikt vid samtal som syftar till att skapa nya tankar om den egna personen och en mer optimistisk syn på framtiden. Om det här kombineras med en nyansering av föreställningen om att psykiskt lidande beror på kroppsliga sjukdomstillstånd, då kan de sägas vara förenliga med det förhållningssätt som RMHM för fram.
Det här ska dock inte förstås som att allt i de olika terapiformerna är förenligt med allt i RMHM. Det finns skillnader.
Källor/ vidare läsning:
Ramverket för Makt, Hot och Mening – Översikt (2024), Appendix (1–2, 4 samt 9–10).
The Power Threat Meaning Framework (2018), Kapitel 8.