Inom rättsväsendet får man inte bli för naiv. Det finns personer som har farliga beteenden och som samhället – åtminstone tillfälligt – behöver skyddas ifrån. Men hur mycket säkerhet som än behövs på fängelser och inom rättspsykiatrin så kommer man inte ifrån att även dessa människor behöver förstås utifrån de sammanhang i vilka de formats. Åtminstone om man ska tro på en förändring.
Arbete utifrån RMHM är möjligt även inom fängelsemurar. Där, precis som inom institutionsvården, sätts ojämlika maktförhållanden på sin spets. Den ene låser in och den andre låses in. Ett arbete med RMHM i den miljön kan bland annat handla om att göra personalen mer medvetna om dessa maktobalanser och hur det påverkar både personal och interner.
Ett arbete med RMHM i denna miljö kan även ske genom att hjälpa interner att förstå sig själva, att förstå deras egen destruktivitet som hotresponser snarare än att de är födda sjuka eller bara farliga, att skapa nya narrativ om dem själva och kanske framförallt bygga upp ett fungerande sammanhang att komma ut till.
En del av detta görs redan nu. Men utifrån ett RMHM-perspektiv bör det stärkas ytterligare och i det ramverket finns även förhållningssätt som skulle kunna hjälpa personal att guida interner att hitta nya sätt att tänka om sig själva.
Även personer med långa fängelsestraff kan förstås utifrån vilka sammanhang de levt i. Det innebär ju inte att ett arbete utifrån RMHM leder till att alla interner förändras i positiv riktning. Det finns de som vill ha kvar en kriminell identitet, eftersom den ger dem makt i form av pengar, status och våldskapital. För att en förändring ska bli möjlig behöver de ifrågasätta de narrativ som bygger upp den kriminella identiteten och de behöver vilja något annat. Det måste delvis ske inifrån, det kan inte tvingas på någon.
Källor/ vidare läsning:
Ramverket för Makt, Hot och Mening – Översikt (2024), Appendix (6).
The Power Threat Meaning Framework (2018), Kapitel 8.