På ett plan kan RMHM:s kärna uttryckas enkelt. Till exempel såhär:
Vi människor reagerar på de sammanhang vi lever i. Vi kan bli arga, ledsna, oroa oss, vi kan bli utmattade efter stress och reagera med känslor, tankar och beteenden som riskerar att leda till destruktivitet. Ibland uppstår ett långvarigt lidande.
Vi kan likna det här vid kroppsliga reaktioner. När vi rör på oss blir vi svettiga. Men vi kan bli svettiga av olika anledningar. Om vi befinner oss i en tryckande värme till exempel, när vi blir nervösa eller äter varm och kryddstark mat. På samma sätt kan vi inte ha en enda objektiv förklaring till varför människor blir ledsna eller drabbas av det vi idag kallar ”depression”.
Att förstå hur det kommer sig att en person svettas är ändå ganska enkelt. Det går att ringa in omständigheter som har ett ganska rakt och tydligt orsakssamband. Att förstå hur det kommer sig att någon är ledsen kan vara mycket svårare. Det beror på att vårt psyke i så hög utsträckning bygger på subjektiva erfarenheter, att det bygger på meningsskapande, relationer och på att våra liv är näst intill omätbart komplexa.
Svårigheten att hitta tydliga och enkla orsakssamband beror även på att det inte behöver finnas ett nära tidsmässigt samband mellan det man är ledsen för och de känslor det ger upphov till.
Om Brasilien förlorar en VM-final i fotboll mot Frankrike så blir troligen en brasilianare ledsen och en fransman glad. Men det påverkas också av andra saker. Är personen fotbollsintresserad? Har personen druckit alkohol? Har personen ett mångfacetterat liv eller kretsar det mesta kring fotboll? Hur bra förutsättningar har personen fått från tidigare i livet att reglera känslor? Har personen tidigare minnen som gör hen sårbar?
Basen i RMHM är denna grundläggande mekanism – att vi reagerar på livets omständigheter. Ett ganska enkelt påstående men samtidigt oändligt komplext, eftersom förståelsen då måste utgå ifrån allas våra subjektiva världar.
Man kan se svettning som en överlevnadsmekanism. Den reglerar vår kroppstemperatur vilket gör att våra organ inte tar skada av en för hög värme. På samma sätt kan man se rädsla, ilska, oro och sorg som överlevnadsmekanismer i den meningen att de är signaler till oss som gör att vi kan styra vårt beteende i ”rätt” riktning. Men ibland uppstår ett lidande ur dessa känslor som inte självklart styr oss rätt. Ibland uppstår de fenomen som psykiatrin har skapat sjukdomsbegrepp för – ”depression”, ”ångest”, ”ätstörning”, ”tvångssyndrom” och ”missbruk”.
Enligt RMHM är dessa fenomen hotresponser snarare än symtom på sjukdom. De bör därför inte leda till diagnosticering i medicinsk mening. Det är medvetna eller omedvetna sätt att hantera svåra omständigheter i det liv vi lever.
Det här är den grundläggande mekanismen som RMHM formulerar. Det säger sig självt att det här sättet att närma sig människan och hennes psykiska lidande leder till att man måste sätta sig in i individens unika situation för att förstå hens reaktioner. Det går inte att sätta in de uppkomna symtomen i en mall som gäller alla. Men det innebär inte att allt är kaos. Vissa regelbundenheter kan man hitta. Inom RMHM kallas dessa för ”mönster”.
Källor/ vidare läsning:
Ramverket för Makt, Hot och Mening – Översikt (2024), Del 4.
The Power Threat Meaning Framework (2018), Kapitel 6.