Under över hundra år har man försökt hitta biologiska orsaker till psykisk sjukdom – främst kopplat till nervsystem och gener. Ändå har man inte funnit några bevis för några orsakssamband som kan användas kliniskt i psykiatrins vardag. Det här faktumet får dock inte tolkas som om nervsystemet är oviktigt eller ointressant för studier av mänskligt lidande.
För det första finns sjukdomstillstånd såsom inflammationer i hjärnan och hjärnskador såsom skalltrauma som kan leda till psykiskt lidande och destruktiva beteenden. Det förnekas inte. Vad som påstås i RMHM är bara att man inte funnit belägg för att de tillstånd man arbetar med inom psykiatrin orsakas av obalanser eller avvikelser i nervsystemet.
För det andra är det så att alla aspeker av mänskligt liv – såsom perception, relationer, känslor, beteenden och tankar – kommer att ha ett samband med processer i hjärnan. Hjärnaktivitet uppstår när vi är med om saker. Det finns även samband mellan å ena sidan läkemedelsintag, schizofreni, drömmar och cyklande och å den andra sidan processer i hjärnan som kommer att kunna studeras i hjärnavbildning. Utifrån vad vi vet om hjärnans aktiviteter kan vi ha hypoteser om samband mellan å ena sidan en viss typ av aktivering och å den andra symtom och diagnoser. Men återigen – vad RMHMpåstår är att det inte finns några studier som visar att det finns orsakssamband mellan hjärna och psykiatriska tillstånd som ”börjar” i neurologin.
Det finns enligt RMHM en helt central orsak till att man inom den medicinska psykiatrin inte funnit de orsakssamband man sökt. Det finns nämligen en subjektiv, meningsskapande, emotionell och individuell värld mellan å ena sidan en persons liv och symtom och å den andra de neurologiska processerna inom personen. Vi människor innehåller viljor, fantasier, begär, tolkningar och tänkande. Det gör att medicinska och statistiska studier av sambanden mellan dessa två världar (livet och neurologin) har svårt att hitta kausala orsakssamband. Om två religiösa personers barn dör kan den ene uppfatta det som Guds straff och den andre uppfatta det som Guds prövningar av den han älskar. Responsen på samma händelse kommer alltså att skilja sig åt. Det kommer också att leda till olika typer av hjärnaktiviteter.
Det finns en annan central orsak till att det varit svårt för den medicinska psykiatrin att hitta en vetenskaplig grund för sina hypoteser. Det är att orsakssambanden mellan kroppsliga processer och psykiska processer kan gå åt ett motsatt håll jämfört med det som ofta förutsätts. Det är nämligen så att det pågår en ständig ömsesidig påverkan mellan liv och kropp. Det är alltså inte så att ett samband mellan symtom och hjärnaktivitet självklart bör tolkas som att hjärnaktiviteten ger upphov till symtomet. För att ta ett uppenbart exempel. Om man ser att en stressad person har en viss hjärnaktivitet så kan man ju inte dra slutsatsen att stressen började i hjärnan. Långvarig stress – såsom att växa upp i en familj präglad av våld – påverkar dessutom hjärnans utveckling. För mer information om det här kan du läsa om ”ACE” – studier som visar att svåra livsomständigheter ofta leder till psykisk påfrestning och även somatisk sjukdom.
I RMHM läggs även vikt vid att det inte går att göra en uppdelning mellan kropp och psyke. Texten betonar att nervsystemet är så mycket mer än hjärnan, hela våra kroppar är inblandade i de processer som leder fram till känslor, tankar och upplevelser. Det gör att kroppsliga sjukdomar – som till exempel rubbar hormonbalanser – kan leda till psykiska symtom. Serotonin till exempel, som det varit så mycket intresse för inom depressionsforskning, produceras delvis i tarmarna men en av dess effekter i nervsystemet är att det påverkar vår sinnesstämning och våra känslor.
Neurologi är alltså ett viktigt kunskapsområde för RMHM. Dock behöver det lyftas bort från den rent naturvetenskapliga blicken i vilket psyket – lite tillspetsat – ses som en liten biprodukt av de neurologiska processerna. Troligen är det denna endimensionella och förenklade syn som lett till att man inte funnit så mycket kunskap om nervsystemet som är kliniskt användbart inom psykiatrin.
Källor/ vidare läsning:
Ramverket för Makt, Hot och Mening – Översikt (2024), Del 2.
The Power Threat Meaning Framework (2018), Kapitel 5.