Paul Watzlawick (1921–2007) var en österrikisk psykolog. Han hade en doktorsexamen i filosofi och blev sedermera professor vid Stanford University. Under en tid deltog han i det teoretiska arbetet vid Palo Alto – där Gregory Bateson och hans medarbetare utvecklade systemteoretiska synsätt på hur människans psyke utvecklas i sina sammanhang samt på familjers dynamik.
Watzlawick har formulerat fem axiom som gäller all mänsklig kommunikation (inspirerade av Batesons bok Steps to an Ecology of Mind):
- Det går inte att inte kommunicera. Allt är kommunikation – även att inte kommunicera.
- Varje kommunikation består av en innehållsdel och en relationsdel/ett relationsbuskap. Den består alltså dels vad vi pratar om, dels av hur vi pratar om det vi pratar. Båda delarna säger något om relationen mellan dem som talar. Verkar någon av dem, till exempel, tro sig ha rätt att skrika på, skrämma eller manipulera den andre?
- En relation avgörs av ”interpunktionen” mellan de inblandade. Var och en av oss har en idé om när något började. För ”den andre” kan det som jag betraktar som ”början” betraktas som en konsekvens av det hen själv betraktar som början.
- All mänsklig kommunikation innehåller en analog (till exempel kroppsspråk och ansiktsuttryck) och en digital aspekt (ord och språkets innehåll).
- Mänskliga relationer är antingen symmetriska (till exempel mellan jämlika vuxna) eller komplementära (till exempel mellan barn och förälder).
Källor/ vidare läsning:
Pragmatics of Human Communication (1967), av P. Watzlawik, J. Beavin Bavelas och D. Jackson.